Visningsmagasinet 08: skärm 5

KOLONIALA VÄRLDSBILDER

Hur skulle du kunna arbeta för att förändra dagens samhälle? Det är ofta lättare att vara efterklok och se de felslut som andra har gjort, än att reflektera över sitt eget sätt att tänka. Därför är det viktigt att vi lär oss av hur andra resonerat och handlat före oss.

Vera Nilsson tittade och tecknade av sin omgivning. Skisserna blev hennes minne, som hon sedan använde i arbetet med andra konstnärlig uttryck. Under sina resor i världen träffade Nilsson många olika människor som hon valde att porträttera. I Paris mötte hon bland annat delar av den afrikanska diasporan (människor som lever och verkar i ett annat land än där de är födda). Där tog hon också intryck av den ideologiska rörelse som gick under namnet Négritude. Gruppens upphovspersoner bestod av fransktalande intellektuella från Karibien och Västafrika. Deras mål var att underbygga och stärka den svarta befolkningens medvetenhet om sin kulturella bakgrund, genom att bland annat göra motstånd mot kolonialism, eurocentrism och rasism.

Vera Nilsson ville vara en del av förändringen och formulera möjliga alternativ till det tidiga 1900-talets vita världsordning. Genom sina bilder som hon presenterade under begreppet Négritude blev hon en del av den så kallade ”negrofilin”. ”Negrofilerna” betraktade sig som de svarta folkens vänner. Genom att skapa bilder av svarta försökte konstnärer göra motstånd mot det de själva representerade – vita ”civiliserade” medborgare. Trots sin tro på att de verkade för det goda genom att framhäva andras intressen, speglade konstnärernas eventuella protester likväl den koloniala maktordningen. Bilderna bekräftar snarare denna världsbild, som fortlever än idag.