Sal 01:14

SVIK FOSTERLANDET

Under 1960- och 1970-talen slöt många svenska konstnärer aktivt upp bakom tidens sociala rörelser och politiska kamp. I ett alltmer polariserat samhälle blev konsten en arena för att utmana

etablerade maktstrukturer och rådande normer. Genom sina verk kommenterade konstnärerna ideologiska motsättningar – mellan traditionella värderingar och kampen för jämställdhet, mellan ekonomisk tillväxt och den tidiga miljörörelsen – ofta med en stark tro på konstens möjligheter att påverka och förändra. Många verk provocerade, och den konstnärliga friheten blev föremål för intensiva debatter. I vissa fall ansågs gränsen för det tillåtna vara överskriden, som i Carl Johan De Geers verk, där han formulerade en uppmaning intill svenska flaggan att skända den, att vägra vapen och svika fosterlandet. 

Andra konstnärer sökte sig mot mer performativa uttryck som undersökte relationen mellan konstverket, konstnären och publiken. Kjartan Slettemark återkom ofta till sin pudelgestalt i offentliga framträdanden – bland annat vid invigningen av Malmö konsthall 1975, där han avlägsnades av polis efter att lekfullt ha nafsat besökare i benen. Genom sina handlingar riktade han kritik mot beroendeförhållanden i samhället och mot konstnärens roll som knähund.