Sal 01:5

ATT SÖKA DET OSYNLIGA Mellankrigstidens konstnärer ser i surrealismen en upptäckt lika avgörande som elektricitet eller magnetism, snarare än en konstnärlig inriktning. Målet är att aktivera dess förlösande kraft i gränslandet mellan konstnärlig avsikt och omedveten impuls. De intresserar sig för barns och psykiskt sjukas bilder. Liksom inom skrivandet arbetar surrealistiska bildkonstnärer med automatik, i tekniker som fri teckning, collage och frottage. Att överlåta konstnärliga val till slump eller strikta regler blir ett sätt att släppa kontrollen och bli kvitt sitt överjag. Andra experimenterar under inflytande av droger, transtillstånd eller hypnos. Likheter finns med spirituella och ockulta traditioner i sökandet efter en osynlig inre värld. Vissa har i surrealismen sett ett slags ickereligiös form av sufism, en riktning inom islamisk mystik vars yttersta mål är att gå upp i det absoluta.

  Under andra världskriget kommer många europeiska konstnärer att leva i exil, bland dem Leonora Carrington och Kati Horna som emigrerar till Mexiko. André Breton, Louise Bourgeois och Salvador Dalí verkar i New York under 1940-talet. Här får deras idéer spridning till en ny generation konstnärer som söker ämnen och uttryck som inte är belastade av västerländsk tradition. Från att i USA ha betraktats som en dekadent europeisk rörelse i marginalen ligger surrealismens fokus på människan och det irrationella nu helt rätt i tiden, i skuggan av krigen. Framväxande amerikanska konstriktningar som abstrakt expressionism och neodada tar intryck av rörelsens idéer. Även 1960-och 1970-talskonstens happenings och antiauktoritära, sociala engagemang har rötter i surrealisternas vision, med influenser från österländsk mystik. I den andan arbetar den internationella fluxusrörelsen med uttryck som är idéburna, tidsbaserade och bortomspråkliga.