Sal 01:4
BYRÅN FÖR SURREALISTISKA STUDIER Surrealismen tar sin början som en litterär riktning redan 1920 med fokus på automatiskt skrivande, en teknik att frigöra sitt kreativa undermedvetna från moraliska och estetiska hämningar. Metoden kommer av en freudiansk behandlingsform för traumatiserade soldater som slår igenom under första världskriget.
På 15 rue de Grenelle i Paris finns 1924 till 1926 ett centrum för surrealistiska studier. Det bemannas av handläggare som nedtecknar allmänhetens observationer av märkvärdiga sammanträffanden, minnesvärda drömmar eller förbjudna begär. Syftet är att samla vittnesmål om ”sinnets omedvetna aktivitet”. Kontoret blir en plats att experimentera och diskutera sin konst, där surrealisterna tar dadaismens fixering vid tingen vidare också till måleriet, fotografiet och filmen. Gruppen marknadsför sig med slogans som: Om ni älskar kärleken, kommer ni att älska surrealismen! De tar byråns verksamhet på största allvar, men anser samtidigt att konsten aldrig kan tjäna ett praktiskt eller politiskt syfte. Den kortlivade forskningsbyrån blir aldrig välbesökt av allmänheten men är avgörande för rörelsens internationella genomslag.
Det surrealistiska nätverket får med tiden världsrykte – de publicerar flammande opinionsartiklar i aktuella samhällsfrågor och arrangerar utställningar i Paris, London och New York. Det är en krets i ständig turbulens, där nya ansluter och andra lämnar. Det händer att medlemmar bryskt utesluts för brott mot surrealismens värderingar, såsom den egensinnige Salvador Dalí 1935. André Breton förblir rörelsens stabile men alltmer enväldige ledare. För surrealismens spridning till Sverige blir Paris-baserade konstnärer som Eric Grate och Greta Knutson-Tzara nyckelpersoner. Författare och poeter som Gunnar Ekelöf och Artur Lundkvist blir, vid sidan av konstnärerna i den viktiga Halmstadgruppen, tongivande inom svensk surrealism från 1930.
