Piktorialism

Piktorialisternas bilder känns igen genom sin suddighet, softfokus och en färgskala som går från bruna, jordiga toner till starka kulörer i rött och blått. De arbetade med olika kopieringsmetoder, exempelvis gummiförfarande, platinotyp och bromoljefotografi, i syfte att skapa eller ”måla” på fotopapperet.

Piktorialismen blev den första internationella konstfotoströmningen. Sverige var i utkanten av denna rörelse, men stilen fick fäste även här och hade flera namnkunniga företrädare. Fotografiska Föreningen bildades 1888 och blev drivande för piktorialismen genom framför allt Helmer Bäckström. Yrkesfotografen Herman Hamnqvist blev under 1890-talet en betydelsefull introduktör av stilen och propagerade i sina många artiklar och föredrag för en konstnärlig fotografi. Andra färgstarka representanter för stilen var Uno Falkengren, Ferdinand Flodin, John Hertzberg, Gösta Hübinette och Ture Sellman.

I den andra vågen finns Henry B. Goodwin som är det stora namnet i svenska och nordiska sammanhang. Han blev uppmärksammad för sina uttrycksfulla och sobra porträtt och de många Stockholmsskildringarna. De kvinnliga fotograferna har däremot försvunnit ur historieskrivningen av denna period. Det utökade och nätverksberoende föreningslivet verkar ha stängt ute många av de kvinnor som ändå var aktiva och hade framgångsrika ateljéer.