Henry B. Goodwin
Henry Goodwin var 1920-talets mest kände fotograf i Sverige och även mycket uppmärksammad ute i Europa. Trots det engelskklingande namnet var han av tysk börd, född i München 1878 som Karl Hugo Heinrich Bürgel.
Goodwin började tidigt fotografera och intresset fördjupades när han blev bekant med Nicola Perscheid, Tysklands mest uppmärksammade porträttör åren före och under första världskriget. Namnet Goodwin tog han sig vid 1900-talets början och några år senare flyttade han till Sverige, efter att ha doktorerat på en isländsk skrift från vikingatiden. Han hade först planer på att bosätta sig i England (därav namnet) och hoppades få en lärartjänst vid antingen universitetet i Oxford eller i Cambridge. Istället förde livet honom till Uppsala där han fick en lektorstjänst i tyska språket. Småningom tog han anställning som lektör vid Norstedts Bokförlag.
I Stockholm blev han medlem i Fotografiska Föreningen. Här han blev en framträdande personlighet genom exklusiva föreläsningar och intensiva debattinlägg. Han började även skriva för föreningens tidningar och gjorde bland annat intervjuer med kända europeiska fotografer. 1913 arrangerade han tillsammans med yrkesorganisationen Svenska Fotografernas Förbund en veckolång föreläsningsserie av Nicola Perscheid, något som förändrade kunskapen om porträtterande i Norden. Hans rykte steg då han året därpå framträdde med en personligt hållen föreläsning vid Svenska Fotografernas Förbunds sommarmöte vid Baltiska Utställningen i Malmö. 1915 tog han steget fullt ut och öppnade ateljén Kamerabilder vid Strandvägen 7b i Stockholm. Öppnandet föregicks av en mycket uppmärksammad utställning på Galleri Varia hösten 1915.
Goodwin nöjde sig inte med att göra standardporträtt utan använde sig av pigmentpapper, bromoljepapper och överföringar (transfers) av olika slag. 1917 visade han sina bilder i London och passade samtidigt på att föreläsa om svensk och nordisk fotografi och året därpå visade han en utställning i Köpenhamn, inbjuden av kollegerna på Berlindske Tidende. Goodwin rapporterade även i tidens stora fotografiska årsbok - Photograms of the Year där han skrev om nordisk fotografi. Som fotograf tillhörde han piktorialisterna. De skapade softade, oskarpa bilder med dunkla, slutna ytor. Goodwin var också trädgårdsodlare och hunduppfödare, något som kom till uttryck i hans bilder. Och han var bland de första i Sverige att utföra planschverk med fotografier som Konstnärsporträtt och Vårt vackra Stockholm. Betydelsefull var också Kamerabilden, hans lärobok för amatörfotografer.
Goodwins porträttkonst är som mest uttrycksfull när han beskriver kvinnliga anletsdrag. Porträttet av den unga Greta Garbo (som i9ngår i Moderna Museets samling) är ett lödigt exempel. Skådespelerskan var vid fotograferingstillfället ännu inte stiliserad efter amerikanska manér. Hon framträder istället som en lätt rufsig och ganska frisk svensk tjugotalskvinna.
