Anna-Stina Malmborgs och Gunnar Höglunds stiftelse

"Inget offentligt finansierat museum i världen har råd att köpa centrala verk av konstnärer som Louise Bourgeois eller Sigmar Polke, det gäller givetvis även Moderna Museet. Men med vänner som Anna-Stina och Gunnar blir det omöjliga möjligt." Citatet av Daniel Birnbaum sammanfattar den stora generositet som konstsamlarna Anna-Stina Malmborg och Gunnar Höglund visat Moderna Museet alltsedan institutionens första år. Deras relation till museet inleddes faktiskt ännu tidigare, vid presentationen av Pablo Picassos berömda målning Guernica (1937) – ett minnesmärke över den basiska staden som förstördes under spanska inbördeskriget – som ägde rum år 1956 på Skeppsholmen. De unga läkarkollegorna hade stämt träff där, blev snart ett par, tillika medlemmar i Moderna Museets Vänner. Vänföreningen drev opinion för att den konst som görs ”idag” skulle ägnas en egen verksamhet i egna lokaler, och det exercishus där Guernica visades blev hem för Moderna Museet då det öppnade 1958. Anna-Stina Malmborg var styrelseledamot för Vännerna i 23 år, varav ordförande i 12 år.

”Idag” är ett passande epitet för paret Malmborg-Höglunds gärning som samlare, med osviklig känsla för vad som är idag, men som också kan spåras i historien. De verk som genom deras försorg numera tillhör Moderna Museet finns för framtiden med möjlighet för alla att ta del av. Konstens utveckling har givit och ger riktningen för Anna-Stina Malmborgs och Gunnar Höglunds liv, och de verk som här beskrivs i urval tecknar en mångfasetterad bild av ett långt liv med fokus på konst.

Roman Notes (1970) av Cy Twombly (1928–2011) köpte Anna-Stina Malmborg direkt av konstnären i ateljén i Rom våren 1970. Twombly var just färdig med målningarna och hade tänkt ge dem till sin bror, men ändrade sig och sålde dem istället till henne. När Anna-Stina, som ingick i Moderna Museets Vänners inköpsnämnd under många år, tyckte att Vännerna dröjde alltför länge med att förvärva en Twombly, skänkte hon 2008 dessa romerska ”anteckningar” av Twombly till museet.

Gunnar donerade 2014 ytterligare ett verk av Cy Twombly – Untitled, Bolsena (1969). Denna teckning kom till under den sommar och höst konstnären tillbringade vid Bolsena-sjön i norra Rom, i en stor ateljé där han arbetade med flera verk parallellt. Twombly föddes i USA men kom att tillbringa nästan hela sitt vuxna liv i Italien, där influenser från antiken, Michelangelo och landskapen i landets många regioner möttes i hans arbeten. Verken kan se ut som ett förstrött klotter, eller en melankolisk gest inför alltings förgänglighet. Samma år skänkte Anna-Stina en liten vit målning av Lucio Fontana (1899–1968) från perioden: Rymdidé/Concetto Spaziale (1964). Liksom i flera andra Fontana-verk är duken genomborrad, men inte av de snitt som konstnären blivit känd för tidigare, lika eleganta som radikala för sin epok, utan med ett runt hål, snarast uppslitet, i mitten av den vitgipsade duken.

Paul McCarthys (f. 1945) Ketchup Sandwich (1970/2010). Installationen och ett antal skisser av en av de viktigaste konstnärerna av idag, enfant terrible i ett USA som han gisslar i groteska lekar med populärkulturella ikoner och pornografiska attrapper, visades i samband med Moderna Museets stora utställning HEAD SHOP/SHOP HEAD 2006 och köptes in samma år. Verket var startskottet för den stiftelse som inrättades i Anna-Stina Malmborgs och Gunnar Höglunds namn för att möjliggöra inköp av samtida internationell konst. Till förvärvet av skulpturinstallationen Ketchup Sandwich – en sorts minimalistisk kub av glasskivor som pressar ihop lager av Heinz tomatketchup – bidrog också Gerard Bonniers stiftelse samt Moderna Museets Vänner.

År 2015 möjliggjordes förvärv av ett antal nyckelverk genom Anna-Stina Malmborgs och Gunnar Höglunds önskan att dela med sig. Genom en kongenial finansiering – makarna sålde delar av sin egen konstsamling till förmån för Moderna Museets samlingar och Karolinska Institutet – har verk av några av världens mest intressanta konstnärer, kunnat köpas in till Moderna Museet. Bland dem finns Louise Bourgeois Spirande Janus, en hängande bronsskulptur av två kön, ett kvinnligt och ett manligt, som verkar ha imploderat i vad som kan liknas vid ett nytt livgivande organ. Bourgeois har refererat till figuren, visad i museets stora utställning Louise Bourgeois – I Have Been to Hell and Back 2015, som ett självporträtt.

Från den välbesökta utställningen Olafur Eliasson – Verklighetsmaskiner 2015, minns många Eliassons (f. 1967) fascinerande bygge Model room, bestående av ”modeller och prototyper i papper, papp, metall, trä, plast, keramik, lavasten, glas, glödlampor, bord” som mötte besökarna i Moderna Museets foajé. Via medel från Anna-Stina Malmborgs och Gunnar Höglunds stiftelse finns installationen idag i samlingarna och är installerat, nu med föremålen i en ny konstellation, i den långa korridoren längs med samlingssalarna i museet.

Rose-Marie Trockels (f. 1952) After the Hunt, en tre gånger tre meter stor målning där färgen består av ullgarn i skogsgrönt, liknar en hyperrealistisk grytlapp, i linje med Trockels intresse för attiraljer med vardaglig anknytning eller låg status. Verket visades i en samlingspresentation 2016, i samma sal som Günther Förgs (1952–2013) tolv meter långa akrylmålning Coney Island. En fotografi-triptyk av Jeff Wall (f. 1946), Staircase & two rooms, och en målning från det nya milleniets första år, Untitled (2000), av den egensinnige, oortodoxe popkonstnären Sigmar Polke (1941–2010) hör också till de viktiga verk av konstnärskap i vår tid som kunnat förvärvas genom medel från makarna Malmborg-Höglund. Dessutom har de bidragit till inköp av verk av konstnärer som Cindy Sherman, Jeff Koons, Wolfgang Tillmans, Michel Majerus, Pierre Huyghe – för att nämna några till.

Anna-Stina Malmborg och Gunnar Höglund har handplockat verken i sin egen samling med all den kunskap och kärlek till konsten som ett halvt sekel av resor, studier, ateljébesök och vänskap med konstnärer, gallerister och institutioner har ackumulerat. Värdet av deras gåvor till Moderna Museet, såväl konsthistoriskt som monetärt, kan inte överskattas.