DOKUMENTÄRT OCH ISCENSATT

Var går gränsen mellan en dokumentär och en iscensatt bild? Kan vi avgöra när en bild dokumenterar en händelse, eller är interaktion alltid en del av bildberättandet? I vår digitala samtid kan verkligheten både skapas och konsumeras i realtid genom fotografiska bilder. Denna komplexitet blir särskilt tydlig när vi ser på verk av konstnärer som Nan Goldin, Anders Petersen och Wolfgang Tillmans. Deras olika sätt att presentera och representera verkligheten väcker frågor som rör det iscensatta och dokumentära, frågor som är av stor betydelse för vår syn på verklighet och sanning.

En av vår tids mest omtalade fotografer, Nan Goldin (f. 1953), flyttade till New York 1978 och blev en del av de bohemiska kretsarna på nedre Manhattan. Hennes internationella genombrott kom med The Ballad of Sexual Dependency (1979–86), där hon utforskar familj, vänskap och kärleksrelationer. Goldins bilder, som ofta skildrar sex, våld och drogberoende, iscensätts medvetet för att förstärka de privata upplevelser hon vill förmedla. Hennes konst handlar om möten med platser och människor hon älskar, och berättar historier om livets både ljusa och mörka sidor.

Anders Petersen (f. 1944), en av få internationellt kända svenska fotografer, har bevarat arvet efter sin mentor Christer Strömholm (1918–2002). Petersen har alltid sökt upp människor och miljöer som utmanar och intresserar honom. Hans mest kända serie av svartvita fotografier från baren Café Lehmitz i Hamburg (1967–70), samt reseskildringen City Diary, utgörs av intima skildringar av utsatta individer från samhällets utkanter. I Petersens subjektiva fotografi blir kameran ett verktyg för att skapa kontakt och bli accepterad; bilderna blir en del av fotografens eget liv. Nan Goldin har i flera intervjuer nämnt att hon i början av sin karriär var influerad och inspirerad av både Christer Strömholm och Anders Petersen.

I samma tradition finns Wolfgang Tillmans (f. 1968) som under 1990-talet började fotografera vardagliga situationer i London och New York, där klubbscener, gayvärlden och politiska manifestationer blev centrala motiv. Genom att upphöja dessa vardagsscener till närmast monumentala bilder fångade Tillmans tidsandans kulturella och identitetsmässiga strömningar. I hans digitala fotografier är den ”nya världen” hypermodern, och bilderna omförhandlar fotografiska konventioner, där gränsdragningen mellan dokumentärt och iscensatt inte längre är relevant. Genom sitt utforskande av det fotografiska mediet kom Tillmans att påverka en hel generation av kommande konstnärer och kulturutövare inom olika fält.

Filtrera och sortera

Utforska skärm 10