Lotte Jacobi

Lotte Jacobi föddes 1896 i München, Tyskland. I hennes familj hade fotografyrket funnits i fyra generationer. Hennes yrkesval var därför inte speciellt förvånande. Hon fick sin utbildning på Bayerska Fotografiakademien i München och vid Münchens universitet. Jacobi började sin karriär som fotograf under 1920-talet med att porträttera kulturpersonligheter för olika tidskrifter och fortsatte sedan med att arbeta heltid på familjeföretaget "Jacobis fotografistudio" i Berlin. 1931 fick Lotte Jacobi motta en silvermedalj på The Royal Photography Salon i Tokyo. 1935 flydde hon till USA och grundade, tillsammans med sin syster, en fotoateljé, Jacobi Studio, i New York. Som redan etablerad porträttfotograf kunde hon fortsätta att göra sina sofistikerade porträtt på kända personer, såsom Marianne Moore, Orson Welles, Albert Einstein, Marc Chagall och Eleanor Roosevelt. Under 1950-talet öppnade Lotte Jacobi ett galleri som hon drev fram till 1970-talet. Det var också under 1950-talet Jacobi började experimentera med fotografiet. Det resulterade i en serie av abstraktioner, så kallade Photogenics, en typ av fotogram som är fotografier framställda utan kamera, genom att under exponeringen föra material eller föremål mellan ljuskällan och det ljuskänsliga papperet, eller genom att lägga material/föremål direkt på papperet. 1977 fick Jacobi statligt stöd för att porträttera andra fotografer. 1978 var Jacobi var representerad i utställningen Tusen och en bild på Fotografiska museet i Moderna Museet. Hennes porträtt kännetecknas av en personlig stil, fri från poser och rekvisita, influerad av Alfred Stieglitz, Otto Steinert och Albert Renger-Patzsch.