Skärm med hund

Truls Melins konst kan se lekfull och ofarlig ut men den opererar ofta i

själens djupaste mörker. Hans skulpturer bär inte sällan spår av barndomsminnen

och motiven söker han i det undermedvetna. Många gånger rör de sig kring

gränser mellan liv och död, glädje och smärta, hågkomst och saknad. Hans

konst vänder sig gärna bort från det som lätt kan förklaras, en medveten

handling i en kultur som flödar över av läsbara bilder och meddelanden. Den

skenbart försonande monokroma ytan i hans skulpturer har också en politisk

dimension: den döljer verkens konstruktion på samma vis som så mycket döljs

för oss i samhället. Vårt medvetande åter sig lätt duperas när sinnena behagas.