Geometri i konsten
Ordet geometri kommer från grekiskans ord för “jord” och mätning”. Geometrin, som sedan antiken är en gren av matematiken, studerar figurers egenskaper och rumsliga samband. De grundläggande begreppen inom geometrin såsom punkt, linje, plan, kropp och symmetri, har också varit centrala begrepp genom konsthistorien. Kopplingen mellan konst och vetenskap blir tydlig i Olafur Eliassons Model Room, där konstnären i samarbete med matematikern och arkitekten Einar Thorsteinn under årtionden utforskat geometrins oändliga möjligheter.
Inom den moderna konsten kom impressionisten Paul Cézannes inordnande av sina motiv i geometriska former att få ett avgörande inflytande på kubismens utveckling under Pablo Picasso och Georges Braque. Wassily Kandinskys lära om färgers interaktion med geometriska former kom också att få ett stort inflytande. I Sverige använde sig den abstrakta pionjären Hilma af Klint av geometri i sitt andliga arbete och Gösta Adrian-Nilsson (GAN) skrev det modernistiska manifestet Den gudomliga geometrin: en uppsats om konst. Under hela den moderna konsten har intresset för geometri återkommit och fått nya betydelser som hos de ryska konstruktivisterna, de brasilianska neo-konkretisterna eller de amerikanska minimalisterna.
