Sal 01:19
VISNING AV JORDEN
I både Evert Lundquists och Erland Cullbergs måleri står färgen i centrum. Hos Lundquist är många motiv förankrade i minnesbilder där de avbildade tingen och gestalterna framträder på samma gång som massiva och på väg att upplösas. Oljefärgen är applicerad i lager, stundvis så kraftiga att flera av målningarna liknar reliefer. Under åren 1960 till 1970 var Evert Lundquist verksam som professor vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm och kom genom sin undervisning att få stor betydelse för en yngre generation konstnärer, däribland Erland Cullberg.
Även Cullbergs måleri växte fram genom lager av färg och omtagningar, där han gång på gång bearbetade samma duk. I hans bilder möter det lyriska och arketypiska det expressiva och mörka. Konstnären har själv beskrivit sin process: ”Om du ser på mig och mina målningar så är det som ett slags stenhårt andeväsen jag försöker frambringa i färg och som ibland, ibland kan sprängas och bli till sång.”
Dialogen mellan dessa två konstnärers måleri och sättet att betona färgens materiella kraft utgör en av utgångspunkterna för denna sal. Här presenteras även andra konstnärers sätt att undersöka relationen mellan kropp och rum, mellan inre och yttre verklighet – där gränserna ibland tycks flyta samman, förskjutas eller upplösas.
