KONSTNÄRLIG FRIHET OCH RÅDANDE SMAK

I alla tider har det funnits inflytelserika människor med bestämda idéer om vad konst ska vara. När Nationalmuseum 1935 föreslog regeringen att köpa in Carl Kylbergs "Uppbrottet" svarade dåvarande statsrådet, motsvarande vår tids kulturminister, Arthur Engberg nej. Engberg motiverade avslaget med att han hade svårt att se vad färgfläckarna föreställde och att han omöjligt kunde försvara ett förvärv av konstverket med statliga medel.

tidningarna utbröt genast debatt. Journalister och konstkritiker använde ord som ”censur” och ”konstdiktatur”. Med färsk erfarenhet av nazisternas beslut att rensa ut konst de ansåg urartad – entartete kunst – framhöll debattörerna olämpligheten i Engbergs tilltag. För första gången hade ett statsråd beslutat något annat än vad Nationalmuseums sakkunniga intendenter förordade.

Nationalmuseum hade redan köpt in Carl Kylbergs målning "Havsluft" 1933. Arthur Engberg menade därför att det räckte med detta verk. Nationalmuseums överintendent Axel Gauffin med kollegor talade med Engberg om vikten av att Kylberg även fanns representerad med Uppbrottet. De underströk museets uppdrag att förvärva konstverk typiska för samtiden, oavsett personliga åsikter. Samtalet finns nedskrivet och visar parternas olika ståndpunkter.

Skådespelerskan Tora Teje köpte "Uppbrottet" i direkt anslutning till debatten. Genom att donera målningen till Nationalmuseum förbigick hon Engberg, då museet fick motta gåvor utan regeringsbeslut. Tejes motståndshandling resulterade i att statsrådet bestämde att dra in Nationalmuseums kommande årsanslag för inköp av modern konst.

Idag beslutar Moderna Museets överintendent om förvärv på regeringens uppdrag. Museilagen från 2017 anger att regeringen ska hålla sig på ”armlängds avstånd” och förhindrar därmed politisk detaljstyrning av museernas verksamhet.