PONTUS MED VÄNNER
Pontus Hultén (1924–2006) var verksam på Moderna Museet från 1958, och han utsågs till museichef 1962. Året innan gjorde han en utställning på Stedelijk Museum i Amsterdam tillsammans med konstnärerna Robert Rauschenberg, Martial Raysse, Niki de Saint Phalle, Daniel Spoerri, Per Olov Ultvedt och Jean Tinguely. Utställningen Dylaby var experimentell och prövade tankar och idéer om vad ett museum kan visa i en utställning och hur museet kan göra det.
Sam Francis (1923–1994) och Pontus Hultén träffades för första gången i Paris 1959, när de båda var i tjugofemårsåldern. Redan året därpå kunde Hultén presentera en stor retrospektiv med Francis abstrakt expressionistiska målningar på Moderna Museet. Utställningen hade satts samman för Kunsthalle i Bern, av den då mer välkände museidirektören Frans Meyer, som visade Francis konstnärskap under sommaren. Och i september öppnade utställningen i Stockholm. Det här var början till en livslång vänskap mellan Hultén och Francis, som resulterade i många täta samarbeten över tid.
Andy Warhol (1928–1987) var en av de amerikanska konstnärerna som hade sin första internationella utställning i Sverige på Moderna Museet 1968. Han är känd för sina reproduktioner av redan välkända människor och produkter. Porträttet av Mao Zedong är den bild av den kinesiske ledaren som var oftast återgiven runt 1970. Mötet mellan kommunismens och kapitalismens idéer synliggörs på ett effektivt sätt i flera av Warhols konstnärliga uttryck.
Pontus Hultén var nära vän med flera av de konstnärer som han arbetade med. Genom de utställningar han förverkligade under sin livstid kom han att påverka flera av deras karriärer. En av dem var Niki de Saint Phalle. Hennes stora skulptur av en kvinna med yppiga former, en av hennes många nanas, utgjorde själva utställningsrummet i HON – en katedral, 1966. Här visar vi en teckning av ett huvud som tillföll museet genom Hulténs donation.
Många av konstnärerna är i dag legendariska. Tillsammans deltog de – museichefen, konstnärerna och deras gallerister – i en konsthistorieskrivning där mästare och lärlingar följde i varandras spår, precis som under tidigare århundraden. Numera får inte personer som arbetar statligt, så som personalen på Moderna Museet, ta emot konst av konstnärer på det vis Hultén gjorde. Det ses som en jävsituation, en rätts- eller beslutssituation, där den anställda inte längre är opartisk i sitt uppdrag.