Le Cerveau de l'enfant

Giorgio de Chirico blev tidigt influerad av Sigmund Freuds psykodynamiska teorier och idéerna om det undermedvetna. Om konstnären lyckades frigöra sig från alla mänskliga begränsningar och trotsa logik och förnuft kunde konsten nå in i barndomens, visionens och drömmens regioner. Under 1910-talet målade De Chirico bilder av ödesmättade stadslandskap där perspektiven var starkt förvrängda.

Den blundande mannen i Barnets hjärna är en av de fadersfigurer som återfinns i de Chiricos konst efter faderns alltför tidiga död 1905. Det röda bandet mellan sidorna i boken blir en länk mellan betraktaren, som befinner sig i konstnärens position, och den döde fadern. En skir men ändå ogenomtränglig gardin skär genom bildrummet, som för att markera avstånd och oförmåga till kontakt.

Moderna Museet förvärvade verket från surrealistledaren och poeten André Breton i samband med utställningen Önskemuseet 1964. Hemma hos Breton hade alla surrealisterna sett målningen, vilket fick avgörande betydelse för många av dem. Vad de såg var en surrealistisk bild som skapats tio år innan det första surrealistiska manifestet kom till.